Riksarkivarie Emil Hildebrand

Senast uppdaterad måndag, 07 oktober 2013 19:14 Publicerad 28 juli 2007
Emils skål utbringas på tisdagspubarna och på vår- och höstfester. Men vad vet vi mer om vår kollegiale anfader än att han var riksarkivarie och införde proveniensprincipen i vårt avlånga land?

Henrik Robert Teodor Emil såg dagens ljus första gången den 22 oktober 1848 på söder i Stockholm, närmare bestämt i Maria församling. Han växte upp i Stockholm, och våren 1867, 18 år gammal, tog han sin mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium. Betyget visar att Emil var en flitig elev.

I de skriftliga momenten var betyget "med beröm godkänd", och i de muntliga blev betyget "berömlig". Han fick också omdömet "mycket gott uppförande". Efter gymnasiet började Emil studera vid Uppsala universitet, där han förkovrade sig i bland annat latin, grekiska, nordiska språk, geografi och historia.

Han ägnade flera år åt universitetsstudier, och disputerade i Uppsala 1875 på sin doktorsavhandling med titeln "Engelska samhällsförhållanden före den normandiska eröfringen". Året efter att han fått sin doktorstitel gifte han sig med den två år äldre Julia Centerwall. Julia var dotter till en häradshövding och född i Stockholm. Äktenskapet blev barnlöst. Redan innan sin disputation, 1872, hade Emil fått en tjänst som lektor i historia. 1875 hade han utsetts till amanuens vid Riksarkivet. Fram tills dess att han utsågs till riksarkivarie var Emil dubbelarbetande och delade sin tid mellan Riksarkivets medeltidsavdelning och gymnasiet.

Därutöver arbetade han med urkundsutgivning och författande av b land annat läroböcker i historia och statskunskap. Likson sin far arbetade han också med Svenskt diplomatarium. Under hela sin livstid var Emil en flitig urkundsutgivare och författare, och listan över vad han gett ut är lång. Efter att Emil utsetts till Riksarkivarie 1901, påbörjade han arbetet med att förändra det svenska arkivväsendet. Det var ett stort arbete, och motstånd fanns på sina håll (tydligen främst i Norrland). I ett brev från en kollega 1902 står det att Du är rätte mannen att föra denna viktiga .... till en fullbordan. Måtte det lyckas dig! Och visst lyckades det honom.

Förutom införandet av proveniensprincipen, arbetade Emil med att bygga upp fler landsarkiv, inspektionsverksamhet startades och gallringsproblematiken diskuterades. Emil blev 1910 föreståndare för det Bernadottska familjearkivet, en uppgift han hade kvar också efter att hans tid som riksarkivarie var över.

Emil tycks (precis som dagens hildebrandare) ha varit en föreningsmänniska av stora mått. Medlemskapen speglar Emils intressen - främst historia och språk, men också gemenskap mellan de nordiska länderna. Här ska endast ett fåtal av föreningarna nämnas: Det kongelige Danske selskab för faedrelandets historia og sprog, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, Carl Johans förbundet, Svenska Bibelsällskapet i Stockholm, Svenska Autografsällskapet, Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande och Regia Societas Scientiarium Upsaliensis.

Emil verkar också ha intresserat sig för den samhällspolitiska utvecklingen i Sverige. Han var medlem i Allmänna skyddsföreningen i Stockholm, Nationalföreningen mot emigrationen och föreningen Heimdal , som skulle verka för att sammansluta särskilt studenter med intresse för allmänna frågor och att verka för en lugn och sansad samhällsutveckling på det beståendes grund.

Den förening som Emil verkar ha ägnat mest tid var Svenska Historiska föreningen, som han tillsammans med Carl Silfverstolpe startade 1880. Emil blev sekreterare och utgivare av Historisk Tidskrift. Förutom att redigera alla årgångar av tidskriften under åren 1881-1905, skrev han många artiklar och recensioner till tidskriften.

Emil hade en stor korrespondens. Främst var det professorer, överbibliotekarier, historiker och arkivarier som Emil skrev till. En del utländsk korrespondens finns också. Som exempel kan nämnas att man från Vatikanen skrev till herr Hildebrand, och önskade råd i samband med uppbyggandet av Vatikanens referensbibliotek.

Vad vet vi mer om Emil? Han tyckte om cigarrer och punsch och han åt ofta frukost ute. Det kan utläsas ur den lilla kassabok som Emil förde över sina utgifter. Större poster var avbetalningar på hustruns Julias kappa och betalning för "Pappas porträtt" som år 1886 kostade Emil hela 22 kronor. Emil var van vid att vända på slantarna. Innan han blev riksarkivarie hade han av ekonomiska skäl inte kunnat söka arkivarietjänster vid Riksarkivet, utan var tvungen att dubbelarbeta som lärare och amanuens.

1902 skriver han i sin dagbok Fattigdom och fulhet har kastat sin skugga över mitt liv... Emil var en tungsint människa. På sin ålders höst blev han dock mer tillfreds med sig själv och livet, trots saknaden efter hustrun Julia, som gick bort 1913.

Emil Hildebrand avled i Engelbrekts församling den 24 augusti 1919.

 

Källor:

Emil Hildebrands samling (Riksarkivet)
Svenskt biografiskt lexikon