Sjörövar-Staffan

Senast uppdaterad måndag, 07 oktober 2013 19:18 Publicerad 31 augusti 2012

Text: Peter Wattman  Melodi: Sjörövar-Fabbe

Sjörövar-Staffan, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla blad han far och far,
tjohej hadelittan lej.
Arkivarieyrket passar’n bra;
”De är bara att gallra och ta,
Och dä”, sa Staffan, ”gillar jag”,
tjohej hadelittan lej.

Men då …
Vad står på?
Staffan blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på?
oj oj oj oj oj oj!
(Oj oj oj oj oj oj oj!)

Sjörövar-Staffan, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
men han är dammsjuk alla da’r
tjohej hadelittan lej.

Stormen ryter och åskan går
vinden susar och haglena slår,
ner i källar’n Staffan han går,
tjohej hadelittan lej.
Kräks och svär och mår inte bra.
”Bättre volymer det vill jag nog ha,
annars”, sa Staffan, ”slutar jag”,
tjohej hadelittan lej.
Sjörövar-Staffan, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
men han är dammsjuk alla da’r,
tjohej hadelittan lej.